Det nya året

Då är det nytt år igen. För många förknippas det med löften kring mat- och kropp, men för mig handlar det inte alls om det, utan är mer som ett litet bokslut där jag ser tillbaka på hur året har varit i stort, och funderar på vilken riktning jag behöver ta framåt.

Ibland är det läge för de stora besluten kring relationer, jobb, utbildning etc. Kanske är det något som skavt och som jag sitter fast i. Och när jag tar mig lite tid och skapar utrymme för det där så viktiga lite längre perspektivet, kan riktningen framåt bli tydligare och lättare att se.

En del av mina klienter har glatt och med kraft stängt dörren till 2022 och sprungit in i det nya, så ivriga att lämna dåligt mående och jobbiga händelser bakom sig. Ibland leder det till en viss besvikelse när vardagen kommer, alla måsten och all stress, och man kan uppleva att känslan av att sitta fast i viss mån finns kvar.

Nyckeln är att inte ta i från tårna och hitta en omsorgsfullhet i riktningen och målen. Det behöver vara tydligt formulerat - möjligt och genomförbart. Tar man i för mycket kan man istället hamna i en förlamande, uppgiven trötthet. Sen är den där inre kritiska rösten igång och slår och hackar när man är som mest sårbar, och med skammen som en närvarande följeslagare. Då har det så kallade nyårslöftet istället blivit något negativt som tar energi istället för att ge.

Mitt 2022 har varit ett fint år som jag egentligen inte känner något behov av att lämna. Jag har landat i att vara egen företagare och beslutet jag fattade för lite över ett år sedan att skriva kontrakt på en helt egen mottagning och inte längre omge mig av kollegor, har verkligen varit ett lyckokast.

Att arbeta som terapeut innebär för mig att gå in i djupa relationella processer och en full närvaro under varje session. Under året har jag njutit av min ostörda tid som blivit återhämtande och min stressnivå har gått ner på en lagom nivå. Känner harmoni och glädje och dansar varje morgon innan jag börjar min dag.

Många ser mig som en extrovert person, vilket jag också är. Men det var år 2022 jag insåg hur mycket mer tid med mig själv jag behöver, och hur mycket inre frid och harmoni det fanns att hämta där för mig.

Det tar tid att hitta hem i vem man vill vara som psykoterapeut och hur man vill jobba. Att fler och fler hör av sig visar att den vägen jag valt, fungerar bra. Min utmaning är att ta in ”lagom” många nya klienter och hitta den berömda balansen.

Det är svårt då det ibland kommer tillbaka gamla klienter från många år tillbaka, som hamnat i något jobbigt och det är viktigt för mig att de får komma direkt in och få en tid relativt snabbt. Har man trillat ner i en grop, är det bra skönt att det finns en trygg människa där som vet vem man är. Det är som en trygghetsförsäkring som jag vet att många uppskattar och det känns så bra för mig att kunna erbjuda det. Det är också oerhört dyrt att gå i privat terapi och jag tycker att det inte är mer än rätt att den tryggheten ska finnas.

Nu ska jag snart börja min arbetsdag. Morgonens dans blev lite annorlunda. Jag har bytt mobiltelefon och såg till min förskräckelse Mr Mac’s Spotifyprofil istället för min. Det var en speciell upplevelse. Lite som att tjuvkika in i hans liv. Allt jag kan säga att det är väldigt långt ifrån vad man ser i min profil. Har inte tid att byta nu så det får bli en dag i hans anda.

Och morgonens dans, den fick bli till U2: ”I still haven’t found what I am looking for”.