Vad kan man göra för att må bättre under vinterhalvåret?

Mörker och mående

Många jag möter är rädda för vintertid och mörker. Rädda för hur det ska få dem att känna och må. Den deppiga årstiden. Läser med intresse SvDs artikelserie kring hur mörkret påverkar oss. Psykologen Kari Leibowitz studerade boende i Oslo, Tromsö och Svalbard och upptäckte att ju längre norrut människor bodde, desto mindre problem upplevde man av mörkret och vintern. I Tromsö och Svalbard uppskattades vintern betydligt mer än i Oslo.

Jag har själv bott i Tromsö under nästan 10 år av mitt liv och jag minns ett lugn.

Det var som att både kroppen och själen gick in i en annan hastighet. Sömnen blev djupare och längre och jag som jobbade treskift på en intensivvårdsavdelning visste inte alltid om det var dag eller natt. Ljuset utanför gav inga ledtrådar. Och klockan på den tiden satt på armen, inte i telefonen.

Det hände en gång att jag kom på helt fel pass. Det diffade på 12 timmar. Det var bara att sätta på sig skidorna igen och skida hemåt. Jag minns att jag först var rasande och svor så det osade, men att när jag väl kom upp på höjden exploderade himlen i det mest fantastiska norrsken och det hela kändes inte så viktigt längre.

Stjärnorna känns närmare

Himlen under mörkertiden är helt fantastisk. Stjärnorna känns på någotvis närmare. Naturen storslagen. Skymningen mitt på dagen; himlen som får en alldeles speciell kornblå färg. Jag minns att jag ofta stannade till och kände förundran över det vackra. Mörkret fick vara ifred och det stördes inte av ljuset.

Kanske borde vi sluta tänka på mörkret som negativt. Vi behöver mörkret för att uppfatta och uppskatta ljuset. Kanske behöver vi bli bättre på att fånga natten. Låta mörkret vara en vän, ett lugn.

“ Det tar 30 sekunder för våra ögon att vänja sig vid starka ljus­förhållanden, men 30 minuter för dem att vänja sig vid mörka ljus­förhållanden. I dagens samhälle ger vi aldrig våra ögon den chansen. Folk tror att mer ljus innebär att man ser bättre, men i själva verket förstör ljuset vårt mörkerseende.”

— Johannes Lindén

Det själsliga mörkret

För mig som jobbar med att förstå det själsliga mörkret. Hitta det såriga och det smärtsamma. Försöker skapa förståelse och läkning. Jag tänker ju att det är lite samma sak där: Man behöver vara i det jobbiga och såriga lite längre. För att vänja sig. Sluta vara så rädd. Göra det mindre farligt. Och när rädslan släpper, är det så mycket lättare att släppa in det där ljuset. Våga leva. Där allt får ta plats. Förundran och närvaro. Mörker och Ljus.

Det viktiga kravlösa

I Tromsö lever kulturlivet under vintern. Det är film, teater och en massa musik av alla de sorter. Det är lättåtkomligt för alla. Nära. Man gick på det som bjöds helt enkelt. Nordens Paris.

Jag minns än idag känslan i den lokala puben jag ofta gick till. Minns smaken på deras varma choklad med konjak, vispad grädde och riven choklad på toppen. Minns speciellt den sista slurken i botten av koppen där den rivna chokladen blandade sig perfekt med konjaken.

Det kom alltid någon man kände förr eller senare. Ibland kunde vi bara sitta tysta och läsa tidningen ihop. Det var som att ett lugn rådde inom de flesta under dessa 2 månader då solen inte gick upp. Kravlös närvaro.

Jag tror att vi människor behöver det där kravlösa ibland. Vi behöver stanna upp och kanske titta upp mot Vintergatan och förundras. Men det blir allt svårare att hitta dit. Det sägs att 80 procent av västvärldens befolkning har aldrig sett Vintergatan.

Överflödig belysning utomhus på kvällarna gör inte bara att vi går miste om stjärnhimlen, utan är också skadligt för insekter och fladdermöss.

Acceptans och rätt inställning

För att må bättre under vinterhalvåret behöver vi nog hitta till både acceptans och rätt inställning. Låta det vara lite trött och energilöst och kanske låta oss vara lite mer hungriga och chokladsugna. Och samtidigt som vi är lite trötta så kanske vi kan gå på den där konserten, teatern, bion eller sätta oss på puben och lyssna på lite jazz. Eller läsa den där boken som du längtat efter, men aldrig tycks ha tid för. Gå ut i mörkret en stjärnklar kväll med ullvantarna och sockorna på.

Vad det nu är som får just dig att känna dig lite mer okey med att vintern och mörkret är här. Släppa taget om att det måste vara så himla energiskt och piggt. Kanske vintern kan få vara den tiden då vi släpper det där för en stund. Tänder ett ljus och lägger oss med ullpläden en extra timme efter jobbet med en kopp rykande choklad bredvid oss. Och bara är.